Saknaden svider i bröstet, jag ser bilder och du ser så levande ut. Bara en promenad eller ett samtal bort. Men du är borta, när ska man förstå?

Skulle kunna tänka mig att stå i en skog och skrika rakt ut. Skrika ur all smärta, men min röst hade aldrig klarat det.
Det gör på tok för ont!