Fyy när jag kom hem idag efter min hudvårdsklass. Någon katt hade spytt, massor! (stackare) :( Och eftersom att vi har två så är det ju svårt o veta vems  det var. Men sen hör jag när jag står i köket någon som spyr. Och det är Tula! Mammas lilla tjej, färgen på nosen försvann och hon såg allmänt nere ut. Och jag skulle ner och jobba. Kom ner till jobbet med världens dåligaste samvete, Tula ligger hemma och är dålig. Men efter bara några minuter nere på jobbet så ringer jag veterinären, som då tyckte det var bästa att åka dit med henne. Då blev det fart på mig, min lilla bebis ska till doktorn. I lite lätt panik ringer jag Johan, bara för att svamla lite och säga att jag måste åka med Tula till veterinären.

Färden dit gick bra, det brukar mjau´as en hel del men hon var knäpp tyst min lilla tjej. Sen kom vi in till "doktorn" och hon va så duktig. Veterinären fick känna på mage och luftvägar, samt lyssna på hjärtat och ta tempen. Allt såg bra ut förutom att hon fick kräkreflexer när veterinären kände på luftrören. Vilket dem inte ska få men att det kunde vara för att hon var irriterad i halsen. Så vi fick åka hem , en lite mer piggare Tula i bilen vilket kändes som en lättnad för mig :)

Hon har inte ätit något än, inte ens sin favoritgodis! Vi har fått henne att dricka lite vatten iallafall, det känns bra.

Nu håller vi tummarna för att våran lilla tjej mår bra snart igen :) <3