Jo ungefär som ett världskrig, det är ju väldigt trist, trist är vad jag har nu vill jag lova. Har tittat lite på tv, busat med Tula, ätit kvällsmat och kollat runt på nätet. Gjort allt som jag brukar göra på kvällen ungefär, vilket betyder att det är dags och lägga sig så jag orkar med morgondagens dag i skolan, men icke!

Har ingen vidare lust att gå o lägga mig, inget kul o sova ensam! Det har blivit en av dom värsta sakerna jag vet tror jag. Jag är ju inte direkt ensam i och med att jag har Tula bredvid mig men det är absolut inte likadant som en Johan! Längtar Alltid tills dom nätterna då jag sover med honom, sover helt klart som bäst i hans underbara armar. Att känna han andas i min nacke är helt over the top!

Varenda sekund som går när jag inte är med honom saknar jag han och jag tänker på han hela tiden. Kan sitta här och försöka förklara hur jag känner men hittar inte riktigt ord till det. Det är något helt otroligt, och jag är bara lycklig över att jag har honom.
Jag älskar dig<3



Har aldrig någonsin mått så bra som jag gör nu, du gör mig till den lyckligaste.

Tror jag fått ut vad jag tänkte av detta inlägg, det är nog ganska tydligt :)

CIAO